Den utsökta torsken
Jag vill inte undanhålla att berätta för mina vänner om min matupplevelse igår. Jag blev serverad middag av Kerstin framför TV:n, jag ville titta på ett program som inte intresserade Kerstin. Jag fick en tallrik med en fiskfilé och stekt potatis serverad. Fisken var stekt gyllenbrun. Jag tog en tugga och kunde konstatera att det smakade alldeles utsökt. Tuggmotståndet var så där härligt perfekt som man bara upplever någon gång emellanåt. Fisken var fast utan att vara hård, utan att falla sönder i ett mos eller till en gröt i munnen, tungans smaklökar växte och smekte varje molekyl som separerades vid varje tuggrörelse. Jag blev hänförd och upptäckte att jag missat en del av programmet. Mina tankar hade undermedvetet försökt konstatera vad det var jag åt. Fisksmaken var framträdande, så att det var fisk det var det inge tvivel om, men vad var det för fisk? Jag vill påstå att jag tillhör den lilla skara av fiskälskare som kan fisk för att beskriva det enkelt. Mina tankar kretsade kring analysen av fisken tills jag upptäckte att programmet på TV:n var slut och jag hade ätit upp fisken, tallriken var helt ren, inte en fiskbit fanns kvar på tallriken. Jag tog min tomma tallrik och gick ut i köket till Kerstin och frågade vilken sorts fisk det var? Kände du inte det, svarade hon? Nej, det gjorde jag inte, svarade jag. Jag funderade och funderade och var tvungen att erkänna att jag inte kunde fasställa vilket sort det var. Det var torsk, säger Kerstin. Torsk, upprepar jag!? Kerstin berättade följande historia. Vi hade fått torsken från en gammal vän som hade fiskat den i Stockholms Södra ytterskärgård. Han hade filéat den och fryst ned den inom två timmar efter fångst. Förmodligen hade torsken ätit mycket strömming och vassbuk (skarpsill). Det och den professionella behandlingen av fisken efter fångsten och vid tillagningen gjorde att torskens utsökta smaker kom till sin rätt och gladde en f.d. yrkesfiskare och krögare. Jag kanske skall tillägga att jag de senaste åren har ätit en hel del västkusttorsk och den skiljer sig smakmässigt från östersjötorsken. Ett stort tack till Benny som tänkte på oss och levererade fisken till dörren.
SJ försämrar servicen
Nu har de tagit bort vattenkarafferna i tågvagnarna. Dessa underbart vackra glasflaskor med glasknopp placerade i vackert snidade ställ med två glas placerade på var sida om flaskan. Det gjorde resandet rogivande, att sitta och studera vattnets vågrörelser i flaskan. Vågrörelserna ändrades från att vara kraftiga som en miniatyr tsunami till en krusning på vattenytan. När tåget stod still blev det blankvatten. När tåget fortsatte sin resa upprepades detta fantastiska scenario till glädje för resenärerna. De emaljerade spottkopparna som stod på golvet nedanför vattenkaraffen är borttagna sedan några decennier. Min morfar klagade ständigt på att det saknades enris i kopparna, med all rätt, tycker jag. Lite grönt lyser upp. En lite blomma eller en grön kvist på matbordet förgyller måltiden.
