biglen

Om jag hade läst boken innan jag tömde min tarm i skogen hade det förmodligen besparat mig en hel del problem. Under en militär repetitionsövning i trakterna kring Strängnäs/ Enköping under vårvintern tjänstgjorde jag som motorcykelordonnans åt staben. Vädret var, som det ofta är på våren, dagsmeja och minusgrader på natten. På morgonen var skyddsoverallen som pansar när tarmen krävde att få bli tömd utan tidsspillan. Jag körde in i skogen ställde bössan mot ett träd och krängde av mig den frusna overallen till knäna, intog en så bekväm ställning som möjligt och uträttade mitt behov. Det var kyligt om rumpan så något filosoferande var det inte tal om. Jag krängde jag på mig overallen med visst besvär och kunde konstatera att det var något som inte stämde. Jag tittade på marken utan att upptäcka några fekalier på marken. Det var inte svårt att förstå var fekalierna hade hamnat.

Jag krängde av mig overallen, skakade den och slutligen torkade insidan med mossa, vecklade ihop den och stoppade den i en av sidoväskorna. Tillbaka till stabstältet för avrapportering av utfört uppdrag. Jag kände hur lukten spred sig i tältet och försvann ut kvickt som fan. Jag stod vid min motorcykel och försökte hitta en lösning på problemet. I samma ögonblick kom en furir fram till mig och frågade om jag hade något uppdrag för majoren behövde omgående inställa sig vid en uppställningsplats några kilometer längre bort, efter vägen. Jag har inget uppdrag just nu, sa jag och majoren satte sig på sadeln bakom mig. Efter någon minut skrek han som en stucken gris och nedkallade alla jävlar som fanns. ”Vad i helvete har ni gjort karl”, skrek han. ”Har ni rullat er latringropen”? Han hade avföring på händerna och på ena kinden efter ha lutat sig mot min rygg under den korta färden. Jag stod där förskräckt, men naturligtvis ovetande. Jag åkte tillbaka till vår tältlägerplats och när jag skulle ställa geväret i vapenstället utanför tältet hade jag inget gevär. Jag blev förskräckt och såg mig stående framför en militärdomstol. Vad hade jag gjort av geväret? Tankarna snurrade och jag försökte minnas. Det senaste jag minns var att jag ställde geväret mot ett träd, när jag skulle utföra min tarmtömning, men visst hängde jag på mig geväret efter det jag var klar!? Gjorde jag det eller inte! Jo, jag måste ha glömt att ta med mig geväret. Jag uppsökte vår furir som jag hade uppfattat som en förstående man och berättade historien. Han var reservare och gjorde sin repetitionsövning liksom jag. Det här var 1952 och då tilltalande man inte en furir med du, utan det var strikt militäriskt. Ni måste hitta geväret annars blir det fängelse, sa han. Jo, det var jag medveten om. Jag körde och försökte minnas vilka vägar jag kört och var jag hade bajsat. Det fanns mängder med småvägar och truppen hade förflyttat sig enligt sin plan och strategi varför jag inte hade uppmärksammat var vi hade stannat och vart vi var på väg. Efter mycket letande hittade jag geväret. När vi kom till regementet gick jag omedelbart till förrådet och fick de nedskitna plaggen utbytta.