Martin Ljung - Speedwayföraren
Martin var en diggare av speedway. Han sökte sig till spedwaybanor under sitt turnerande och ofta fick han låna en maskin. Det var en fröjd att se Martin sätta ut vänsterbenet och lägga upp en sladd. Hans längd gjorde att hans körstil såg komisk ut. Jag träffade Martin första gången i slutet av 50-talet. Min hustru och jag bodde då på Grafikvägen vid Gullmarsplan.
Vi bodde tre trappor och Martins kollega Oscar Rundqvist, bodde på två trappor. De spelade då tillsammans på Knäpp Upp revyn. Martin besökte Oscar regelbundet och eftersom jag kände Oscar blev jag presenterad för Martin som ”motocrossföraren”. Jag hade min verkstad i huset där jag mekade med tävlingshojen. När Martin och Oscar samtalade med sina tordönsstämmor (heter det så?) var det en upplevelse som jag aldrig glömmer.
På sommaren 1982 fick jag besök av Martin. Vi småpratade allmänt om livet Vi hade då inte träffats på flera år. Jag förstod så småningom att han hade ett ärende. Jag frågade vad jag kunde hjälpa honom med. Jag borde tala om att vi stod i vår utställningshall med ett fyrtiotal nya Honda mc av olika modeller. Jo, han funderade på att köpa en motorcykel. Han var över sextio år och skulle börja köra motorcykel i trafik. Jag tyckte att det inte var någon bra idé, vilket jag sade åt honom. Jag vill minnas att då bodde på Storgatan och han hade tillgång till ett utrymme på gården där han kunde ställa in maskinen. Jag sade åt honom att han skulle sova på saken och överväga om det var ett bra beslut att ge sig ut i trafiken när han inte tidigare hade någon vana vid landsvägskörning. Vid årsskiftet sålde jag mitt företag, som jag drivit i trettio år och har sedan dess inte träffat Martin. Jag har sett honom på håll i Östermalmshallen flera gånger sedan dess, men det har inte varit lämpligt att kontakta honom.
Jag har ytterligare ett starkt minne av Martin. Jag och hustrun var på Folkan när han spelade en svag och klen människa och avslutar dialogen med att slå en enhandsvolt med en tegelsten i den andra handen och säger ungefär – jag orkar inte ens göra det här –
Vila i frid käre Martin. Du har varit en glädjekälla för miljoner människor och flera generationer har njutit av ditt artisteri.
