TIGGAREN OCH HALLICKEN
Jag var inne i sta´n igår och såg vid två tillfällen män, troligen av utländsk härkomst, som tiggde i tunnelbanan. En av dem stod på knä på gatan vid ingången till stationen. Jag studerade honom under en längre tid och kunde konstatera att folk var givmilda, mest kvinnor gav en slant i pappmuggen som han sträckte fram. Jag stod länge och studerade honom på avstånd. Det var kallt och jag började frysa och funderade på att ge upp, men min livserfarenhet sa mig att mannen hade en hallick som tog hand om slantarna och jag ville övertyga mig själv om att jag hade rätt. Jag var på väg att ge upp, när en välklädd man i medelåldern kom fram och pratade med honom. Jag trodde först att det var ännu en givmild person som ville skänka en slant till den frysande, som var illa klädd i en tunn överrock, stående på knä med en dubbelvikt tidning som skydd mot markkylan. Plötsligt tog den välklädde fram en plastpåse och började gräva i tiggarens ena ficka, fick upp en näve slantar som han stoppade ner i plastpåsen. Samma procedur upprepades i andra fickan på överrocken, sedan sökte han med händerna runt kroppen. Den välklädde växlade några ord med tiggaren och sedan försvann han runt hörnet. Jag frös och skyndade mig in i tunnelbanan där det var betydligt varmare än blåshålet vid Kornhamnstorg. Förmodligen hade hallicken bekostat resan från något land på Balkan och nu skulle tiggaren betala för den.
Kommentarer
Trackback
