biglen

I början på denna vecka stod månen i rätt fas och muslimerna firade slutet på Ramadan med ett överflöd av mat och dryck. Mina tankar återvände till en morgon i februari 1967. Mina tre fiskekompisar och jag hade fiskat i två veckor i Röda Havet. Vi hade legat ute i tre dagar och ägnat oss mest åt dagfiske. Fjärde dygnet var det nattfiske som gällde. Vi delade in natten i två timmars pass. Jag hade morgon passet kl. 06.00 – 08.00, vilket innebar att jag svarade för att kapten och två besättningsmän skulle väckas i god tid innan solen gick upp, så de hann laga mat och äta samt röka hasch eller cannabis. Varje kväll spred sig lukten av drogen i hela båten. Det kan vara möjligt att jag andades in röken och blev flummig, för jag somnade sittande. Det är oförlåtligt att somna när man fått en uppgift, men jag kunde bara konstatera fakta när jag vaknade och solen steg upp som ett rött klot ur havet. I samma ögonblick hörde jag ett oväsen utan like. Tre man kom ut på däck, skrek, förmodligen svor, långa ramsor på arabiska och pekade på mig. Hötte med nävarna och skrek Insh'allah, om Gud vill. ”Jag slänger dig överbord” var förmodligen budskapet! Mina kompisar vaknade och Björn Christensen, som hade bott tre år i Kairo och talade arabiska försökte lugna de törstiga och hungriga sjömännen. Som rättrogna muslimer fick de inte äta eller dricka förrän solen gick ner och det dröjde minst 10 timmar. Jag undvek att komma i närheten av besättningen. Risken var att de skulle dumpa mig i havet i ett obevakat ögonblick. Följden av vad som inträffat blev att de återvände till hemmahamnen. Vi alla trodde att upprördheten hade lagt sig, men när de berättat vad som hade hänt, för sina kompisar började obehagligheterna på nytt. Veckan före hade vi träffat en äldre engelsman som hade stannat i landet efter att kolonisationen upphört. Han var chef för det företag som köpte upp all fisk som landades. Han kom och lyckades lugna de upprörda känslorna. Vi gjorde att avtal med en annan båt och besättning och fiskade en vecka till.