biglen

Jag kommer att tänka på en bekant som berättade, efter vi intaget några glas starkt, om sitt öde. Efter många år som egen företagare i Stockholm hade han sålt bolaget och flyttade med hustrun till Florida. De bosatte sig på en ö utanför Palm Beach och njöt av pensionärslivet, men livet blev långsamt när han inte hade något meningsfullt att göra. Han var en händig man och hade i en period i sitt liv påbörjat en utbildning inom byggbranschen, men hoppade av efter två år och började inom en helt annan bransch. Efter några år som pensionär med det lättjefulla livet i Florida började han hjälpa grannarna att renovera deras hus. Han fick mer och mer jobb och tog in en hjälpare när det behövdes. Någon registrerad firma hade han inte och därför betalade han ingen skatt och sociala kostnader. Hans tanke från början var att hjälpa sina grannar och bli accepterat i sällskapslivet på ön. Han var inte behov av pengar eftersom försäljningen av företaget i hemlandet hade inbringat en ansenlig förmögenhet. Efter sju år kom polisen och knackade på dörren och meddelade att han var misstänkt för att ha undanhållit att deklarera för inkomster. Som tur var, berättade han, hade jag fört ut en resväska med dollarsedlar några månader innan polisen kom. Det blev rättegång i en domstol i Tampa och han dömdes för sitt brott. Domen blev böter och utvisning. Huset ägdes av hustrun och han ägde inget av värde. De flyttade hem till Sverige och USA dollarna som han smugglat ut fanns i säkert förvar i Sverige. De var ganska nöjda med att ha sluppit relativt lindrigt undan. Det är inte ovanligt i Florida med fängelse för det brott han gjort sig skyldig till, Han hade en betydande summa dollar gömda som han kunde använda. De planerade att flytta söderut till ett varmare klimat.  De reste runt i södra Europa och bodde några veckor i olika länder för att känna efter om de skulle trivas. De återkom efter två månader till Sverige. När de skulle börja använda dollarsedlarna i resväskan visade det sig att banken inte godkände sedlarna. Alla sedlarna var av hög valör och banken nekade att ta emot dem, på vissa hade giltighetstiden gått ut. Han hade dollarsedlar för närmare en miljon i svenska kronor som inte hade något värde i Sverige. Han berättade vidare att han inte var så orolig, för han hade undersökt med kontakter i USA och beskedet han fick var att en amerikans medborgare boende i USA, kunde byta in de gamla sedlarna mot nya giltiga. Han kontaktade sina amerikanska vänner och erbjöd dem 20 procent i provision om de ville hjälpa honom att växla in de gamla pengarna. Det visade sig att för att få växla in de gamla sedlarna mot nya, måste de uppge var pengarna kom ifrån och varför de tidigare inte hade deklarerat för innehavet. Han sökte hjälp hos andra och erbjöd dem köpa sina dollarsedlar med 50 %, 40 %, 30 % och tjugo procents rabatt, men de var osäljbara. Han avslutade sin berättelse med att säga ”Jag är i alla fall nöjd med att ha jobbat ihop så mycket pengar i det landet jag invandrade till”.

Jag har bott i Spanien periodvis och sammanlagd boendetid har blivit drygt sju år. Jag och hustrun har rest runt i Spanien många gånger, men tyvärr har vi aldrig övernattat i San Sebastian. Vi har passerat staden med bil och buss. Det är en miss att inte ha besökt staden. Det vimlar av utsökta krogar som serverar fisk. Jag läser i tidningen ”Yrkesfiskaren” om Elena Arzak som är kökschef i familjens restaurang, startad i slutet av 1800-talet. Hon är fjärde generationen kock i en av Europas mest välkända kockfamiljer – familjen Arzak från San Sebastian. Den är en av Spaniens mest tongivande restauranger och har försvarat sina tre stjärnor i Guide Michelin sedan 1989. Det baskiska köket har sin ställning som ett av världens ledande matdistrikt. Vår familj har ätit en hel del ”baskisk” mat i Andalucien, men det blir naturligtvis en kopia av originalet. Fisken som serveras i Marabellaområdet är inte av någon hög kvalité. Det finns en och annan krog med skyhöga priser som serverar fisk från Atlanten, men det vanliga är att fisken är fångad i Medelhavet där vattnets salthalt är högt och vattnet för varmt för att fisken skall hålla hög kvalitet. Jag har åtskilliga gånger hört uttalanden från turister där de har berömt den goda sjötungan – solea vulgaris – fisken de har på tallriken är en platt fisk, så långt är det riktigt, men någon sjötunga är det inte. Soligt väder och några glas vin kan förvandla skräpfisken till de underbaraste de ätit. Det finns ett stort antal fiskar i medelhavet som liknar solea vulgaris – den äkta sjötungan. Visserligen finns solea vulgaris i Medelhavet, men oftast är det inte den som serveras. Är priset på rätten lågt är det inte äkta sjötunga. Min nästa matupplevelse skall bli i San Sebastian. Kanske jag hinner med att besöka restaurang Gabriel i Feskekörkan innan Baskien.